vet ni vad min typ allra störta rädsla är?; Det är att gå ensam ute i mörkret en kall ruggig kväll. Seriöst det är bland de värsta som finns.
Jag går på fram på vägen, med massa hus runt mig men jag kan inte se en ända person. Gatulamporna lyser upp gångvägen. Jag fryser och det blåser hela tiden. En vind drar genom alla träden och det låter tydligt. Man hör hur det prasslar i buskarna bredvid mig, antagligen av vinden. Det hörs röster långt bort men de känns som att de är jättenära. De knyter sig i magen, börjar gå snabbare och det känns som att man är förföljd fast att det bara är inbillning. jag är rädd hela tiden, fast jag egentligen vet att ingenting borde hända. Sen är det upp i skogen, där hörs det ljud runt mig hela tiden. Det är kolsvart, lyser inte längre av gatulamporna. Månen lyser starkt på vissa ställen, vilket bara gör de ännu läskigare. Men på de flesta ställen är de mörkt. Reagerar på varenda litet ljud, som om de vore något. Det känns som att de ska stå en typ mördare framför mig hela tiden. Jag går så snabbt jag kan men inte springer.. Men nu är jag äntligen uppe på min tomt- fyfan vilken lättnad.

haha, sådär kändes de i typ.. går eller va det var. det är så läskigt ! :(
Linnéa