ta mig tillbaka
vi går där, längst den där gatan som både du och jag gått på så många gånger, men just den här gången kändes så speciell och pirrig, det var för att du gick där vid min sida. Det känndes som om jag inte var närvarande, som om det var någon annan än jag som gick där bredvid den mest underbara personen. Han tar min hand i ett stadigt grepp, som om han var rädd att jag skulle försvinna. Vägen fortsätter och jag vill inte att den ska ta slut, jag vill fortsätta gå där helt tysta hand i hand. Jag tänker att det här händer inte mig, det är för bra för att hända just mig. Jag känner en blöt och kall droppe droppa ner på min kind. Jag inbillar mig att jag gråter, men inser snabbt att det bara regnar. Han stannar till och släpper min hand. Fan, nu sticker han tänker jag i en halv sekund men ser att han vänt sig mot mig. Jag möter hans blick. Jag glömmer aldrig dom där blåa, helt underbara ögonen som nästan fick mina knän att vika sig. Han böjer sig över mig och våra läppar möts mjukt, och långsamt och passionerat kysser han mig. Vi står där en stund och bara kysser varandra, och vid det här laget är både han och jag helt blöta. Han slutar och kollar på mig igen med dom där havsblåa ögonen. Han smeker min kind med hans hand och försöker ta bort det regn som hammnat i mitt ansikte. Just den där kvällen kände jag en kännsla som jag aldrig har kännt förut. Åh gud låt det aldrig ta slut tänkte jag varje minut. Det var precis som i en film, någonting så oerhört härligt och på ett sätt helt overkligt. ./ester
Kommentarer
Trackback
